För en vecka sedan fick jag diagnosen glutenintolerans. Att jag skulle vara glutenintolerant kom lite som en blixt från klar himmel för mig, eftersom jag inte har några av de klassiska symptomen som magbesvär och illamående. Däremot har jag känt mig trött och orkeslös en längre tid. I somras konstaterades att jag hade järnbristanemi med ett blodvärde på 93. Jag fick järntabletter och man påbörjade en utredning av orsaken till anemin. Blodvärdet gick upp till normalt men jag kände mig fortfarande inte helt pigg. Efter ett antal provtagningar fick jag veta att jag hade en viss typ av antikroppar i blodet, vilket tydde på att det rörde sig om glutenintolerans. För att säkerställa diagnosen gjorde jag en gastroskopi för en vecka sedan, där man kunde se att mitt tarmludd var borta. Normalt ser tarmens yta ut som en frottéhandduk, men min tarm var helt slät och läkaren konstaterade att det var ett typexempel på glutenintolerans. För säkerhets skull togs också slemhinneprover från tolvfingertarmen som skickades iväg för analys. De proverna har jag inte fått svar på än, men enligt läkaren var det ingen tvekan om att det var glutenintolerans och han rådde mig till att börja äta glutenfri kost omedelbart.
Jag som är ett riktigt kakmonster som älskar att baka och äta både bröd, kakor, tårtor och alla typer av bakverk skulle nu tvingas avstå från allt som innehåller vete, råg och korn. Den insikten gjorde mig till en början förkrossad. Jag tänkte på allt som jag aldrig mer skulle få äta; småkakor, mina favoritfrallor, prinsesstårta, digestivekex, kladdkaka, kanelbullar, pajer, kexchoklad, semlor, mannagrynsgröt, pasta, pizza, hamburgare.. Men så började jag titta på alla alternativ som finns och jag blev positivt överraskad. Det som jag först såg som världens undergång vändes plötsligt till något spännande och faktiskt lite roligt. Att utesluta vetemjöl i min kost behöver inte betyda att jag måste avstå från allt som jag tycker om. Det finns glutenfria mjölmixer som man kan använda precis som vanligt vetemjöl (dock vet jag inte än om resultatet blir detsamma) och det finns massor av spännande glutenfria mjöler som man kan baka småkakor och andra goda bakverk med.
Nu ser jag det som att en helt ny värld har öppnats och jag ser fram emot att börja experimentera med olika mixer och mjöler och hitta på nya recept och lära mig allt om glutenfri kost. Här på min blogg delar jag med mig av mina erfarenheter i mitt nya glutenfria liv, välkommen att följa mig och kommentera gärna!
Jag fick också veta av en slump att jag hade celiaki/glutenintolerans men även laktosintolerans. Hösten 2012. Jag hade inga direkta symptom, mer än att jag inte hade någon ork och energi, vilket jag nu har fått tillbaka. Men jag märkte inom några dagar att jag mådde mycket bättre, men jag vet inte om det mest beror på laktosfria kosten.
SvaraRaderaMin dotter fick sin diagnos två år före mig, men troligen har hon haft celiaki sedan hon var bebis, hon är 22 år nu. Jag har konstaterat att hon haft de flesta klassiska symptomen (stod still i vikt, ständiga diarréer, mager med stor utstående mage), men vårt BVC visste troligen inte sånt då 1993. Nu har även min son tagit transglutaminas men det visade under 7, men han fick veta att han har laktosintolerans.Han fyller snart 21 år. Jag glömde fråga läkaren om han kunde få ta gentestet. Han ska fundera på om han ska göra gastroskopin för att säkerställa att han inte ha celiaki.
Jag gillar din blogg med dina experiment och recept, och följer dig även på Instagram.
Hälsningar
Helena Wallster